Testet som jag har gjort hos arbatspsykologen på arbetsförmedlingen heter wais III, det är ett slags begåvingstest. Man gör lite olika test, som bland annat visar egenskaper som är viktiga när man har ett jobb. Som jag har fattat det. Efter man har gjort testet jämförs man med andra som också har gjort testet, man ska ligga på den poängnivån som de allra flesta har svarat. Jag hade nära mitten om man gör ett genomsnitt på alla test jag gjorde, vilket tyder på att jag är rätt normal! Dock finns det en del som jag var sämre på som jag behöver öva upp för att kunna ta mig igenom livet på ett lättare sätt. Känns bra att veta lite mer nu, jag är inte så konstig som jag trodde att jag var.

Nästa vecka kommer jag få papper på allt så jag kan gå tillbaks och kolla på det när det behövs. Då ska jag fråga henne om det resultatet kan hjälpa mig att få mer stöd från universitet sen. Vet dock inte hur men hon kanske vet något.

Nu är det sovdax! God natt alla där ute!

Jag är så förvirrad, det här vill jag göra när det gäller en del av min närmsta framtid

• Ta körkort
• Bli klar med kursen som jag började med för ungefär två år sen
• Skaffa jobb
• Flytta hemifrån
• Höja mitt 0,7 till 1,0 eller högre på högskoleprovet den 6 april
• Gå våga tala kurs
• Plugga något med hälsa

Det här är jag ganska säker på att det kommer hända

• Går våga tala kurs i början av 2013, vet helt säkert den 12 december
• Flytta till en annan stad i augusti 2013 för att plugga (om jag får bra på högskoleprovet), där är det bostadsgaranti för studenter!

Ska nog ta med den listan till min coach som antagligen också kommer bli förvirrad.

Det mest irriterande just nu när jag berättar för folk (som är äldre än mig) att jag vill göra så mycket, säger de flesta att jag har hela livet framför mig och att jag är så ung. Jag vet att det är bra att jag har någorlunda koll på vad jag vill göra när jag bli äldre, ska jag då behöva vänta tills jag är 40 och har en massa barn och ingen tid?

Jag vill göra det jag vill göra, vill ta körkort, resa och upptäcka världen. Jag vill ha en bra utbildning, även om det kanske inte är exakt det jag vill jobba med om 20 år så är det ändå en bra grund, en bra utgångspunkt. Finns så mycket annat jag också vill göra innan jag ens kan bestämma mig för vad jag vill göra sen. 

Innan har jag tänkt att jag inte vill ha ett ganska simpelt jobb men okej betalning för jag vet inte vad jag vill, nu vet jag vad jag vill den närmsta framtiden och tror det kommer hjälpa mig i att få motivation till att ta en enkelt jobb. Jag vill ha pengar, vet att man inte alltid kan börja jobba med sitt drömjobb.

Okej, jag skriver nog ganska ofta att jag ska skriva om en del saker sen men men. Vad vil ni som läser att jag ska skriva om? Eller vad ska jag skriva mer om?

Trodde inte jag skulle få några läsare men nu när jag har det får ni gärna komma med förslag :)

Jag brukar se mig som morgonmännniska, men det gäller nog främst på sommaren. På sommaren är det mer normalt för kroppen att vara vaken tidigt, tänker jag för att det verkar mer naturligt att vara vaken när det är ljust.

Borde finnas ett nytt ord för personer som mig "ljusmänniska"! Är som piggast när solen är uppe!

Nu har det varit länge sen jag skrev sist, har sett att det ändå har varit besökare här.

Jag har haft en mist sagt dålig period och har därför inte skrivit något här. Kommer inte gå in på detaljer men jag kan berätta att en anledning är att jag har haft mens. Det brukar inte vara extremt stort problem för mig men den här gången var/är det så den här gången. På grund av andra anledningar som jag inte som sagt inte kommer gå in på.

En anledning till att jag började med p-piller var för att jag får stora humörsvängningar innan och under mensen. Pratade med en på ungdomsmottagningen som sa att jag kan gå till en läkare och få antidepressiva att ta under den perioden på månaden. Om jag orkar med ska jag skriva ett inlägg om en dokumentär om tabletter mot emotionella problem, Marketing of Madness heter den. Den finns på youtube.

P-pillret som jag började ta kommer jag inte riktigt ihåg vad den heter men den skulle hjälpa mot PMS. Är så extremt förvirrad just nu, hade tagit dem i ungefär tre dagar tills jag blev helt galen (känns det som i alla fall). Så nu har jag slutat med mina piller och ska prata med någon på måndag, det här är ju läskigt...

Varför är jag då extremt ovanligt förbannad på allt???

Just nu tar jag Maca pulver varje morgon för det ska balansera hormonerna (p-piller innehåller hormoner som jag antar har ställt till det för mig). Fortsätter också att äta leverpastej varje dag, det är faktiskt väldigt gott med bredbar leverpastej på riskaka med apelsinklyftor! Leverpastej innehåller bland annat mycket järn som är väldigt viktigt för tjejer, speciellt under den här veckan... Smör och kli hämmar upptaget av järn (gör det svårare för kroppen att ta upp järn), därför bredbar leverpastej och riskaka. C-vitamin ökar upptaget, därför apelsin, ibland pressar jag juice i stället för att ha klyftor på riskakan. Dessutom tar kroppen lättare upp järn från kött än från vegetabilier.

Har länge funderat på att skaffa mig en tatuering. Är forfararande inte helt säker för jag vill inte ha många. Vill bara ha en som det ser ut nu men jag har hört att man kan bli "beroende" och vill ha nya när man väl har en.

Måste dock komma över min skräck för nålar, undviker att ta blodprov, hur ska jag då klara av smärtan av en tatuering??

Jag vill ha en ros på skulderbladet, har hört att känns som att man gräver i benet med en liten kniv om man får en tatuering där...

Har lyssnat på Katy Perry - Not like the movies.

Förstår mig inte helt på låten men jag tänker så här just nu:

Börjar tro att det (livet) ska vara lite miserabelt, för att få dansa på moln behöver man ha levt i helvetet. Tycker jag har levt i helvetet ett bra tag och är på väg att klättra upp. Livet är inte som på film, alla kommer inte få dö som de gör på The Notebook. Finns det någon på riktigt som har blivit tillsammans med sin första kärlek och sen levt lyckliga i alla sina dagar? Finns det något lyckligt slut eller ska vi bara försöka låtsas som att det inte finns en dag i morgon, bara ha det bra för stunden?

Jag måste tänka att man ska ha dåliga erfarenheter för att få riktigt bra. Var ska det annars ha varit för mening med de erfarenheterna, att ha träffat de jobbiga människorna jag har träffat. Istället för att vilja glömma dåliga upplevelser och människor försöker jag se det på ett bra sätt, som jag skrev innan något om att misslyckas. Om man inte gör misstag kan man inte bli bättre, övning ger färdighet och allt vad det heter...

Hoppas på att det kommer en dag då jag är nöjd och inte behöver oroa mig så mycket om allt, som jag gör idag.

Jag har precis kollat på Inside the actors studio, gästen var Sean Colmbs (Puff Daddy, P.Diddy, Diddy). Avnsnittet var från 2010 tror jag men det är egentligen totalt ointressant.

Han har gjort så mycket i sitt liv, vet  inte allt han har gjort men bland annat extremt stor hiphop artist, gjort eget klädmärke, tror det är ganska nyss han började som skådespelare också. Tycker det är intressant att höra historier om hur personer som han har blivit så stora.

Det viktigaste jag tyckte han sa var att han aldrig var rädd för att göra bort sig, han var mer rädd för att inte få chansen att göra bort sig. Raka motsatsen till mig men det vill jag bli bättre på. Jag vill testa mer saker bara för att se om jag lyckas och försöka förstå att det faktiskt inte går att lyckas hela tiden med allt.