Idag på expressen.se har en artikel publicerats om hur några SD politiker beter sig på stan en dag...

"Expressen berättade i går att en rad vittnen uppger att SD-toppen Erik Almqvist, riksdagsman och partiets ekonomisk-politiske talesman, tillsammans med andra SD-toppar attackerat en berusad man under en festnatt på Kungsgatan i centrala i Stockholm.

Enligt vittnena hade Erik Almqvist, som är folkbokförd i Lund, uppträtt aggressivt och använt rasistiska uttryck som "blatte-lover" (blatte-älskare) och "babbe", en variant av "blatte". En ung kvinna, som ingrep och ifrågasatte SD-topparnas agerande, uppgav att Erik Almqvist avfärdat henne genom att kalla henne "hora"."

"Det är så roligt att göra så där bara för att jävlas" säger Almqvist till sin vän i slutet, hur dum i huvudet kan man vara? I klippet bråkar han med Soran Ismali, en tjej och en berusad man innom loppet av cirka 10 minuter! Om det hade varit en person som inte var högt uppsatt politiker hade det också vara idiotiskt. Han är (tydligen) en viktig person, då borde man hålla en låg profil. Det måste ju vara något fel på människan. Jag brukar inte bry mig så mycket om politik men nästa gång ska jag rösta bara för att en röst ska gå till något parti som inte är SD.

Kolla på videon så förstår ni vad jag menar. Jag tycke det är så fult i sättet de beter sig, skrämmer mig när jag tänker hur han ens kunde få den rollen han har.

Verkar som att politiker inte kan acceptera att människor är olika. Tänker på när det ganska nyss var president val i USA, en liten del av Obamas vinsttal var med i svensk TV, där han bland annat sa något om att det:

"We don't think the government can solve all of our problems, but we don't think the government is the source of all of our problems — (cheers, applause) — any more than our welfare recipients or corporations or unions or immigrants or gays or any other group we're told to blame for our troubles — (cheers, applause) — because — because America, we understand that this democracy is ours." källa 

Efter det lilla inslaget säger de (i svensk TV) att det nog är första gången att ordet "gay" är med i ett vinnartal. Utvecklingen är seg men den går framåt i alla fall. 

Stressen av att söka jobb, veta vad jag vill med plugg och annat är stor... Arbetsförmedlingen pressar mig och även min livscoach som jag är osäker på om hon förstår sig på mina behov. Vi har gjort en plan som jag tycker är för tight, ska ta upp det men henne på fredag.

Sen pressar mamma mig också "varför söker du inte jobb?" "Vad gör du om dagarna?". Förstår att hon vill hjälpa men det blir bara motsatsen.

För många kockar i soppan som är mitt liv. Vill kunna tänka själv också, känns handikappande av att alla ska hjälpa till. Behöver jag hjälp så säger jag till.

Idag ska jag ta en lång promenad och rensa tankarna.