Har lyssnat på Katy Perry - Not like the movies.

Förstår mig inte helt på låten men jag tänker så här just nu:

Börjar tro att det (livet) ska vara lite miserabelt, för att få dansa på moln behöver man ha levt i helvetet. Tycker jag har levt i helvetet ett bra tag och är på väg att klättra upp. Livet är inte som på film, alla kommer inte få dö som de gör på The Notebook. Finns det någon på riktigt som har blivit tillsammans med sin första kärlek och sen levt lyckliga i alla sina dagar? Finns det något lyckligt slut eller ska vi bara försöka låtsas som att det inte finns en dag i morgon, bara ha det bra för stunden?

Jag måste tänka att man ska ha dåliga erfarenheter för att få riktigt bra. Var ska det annars ha varit för mening med de erfarenheterna, att ha träffat de jobbiga människorna jag har träffat. Istället för att vilja glömma dåliga upplevelser och människor försöker jag se det på ett bra sätt, som jag skrev innan något om att misslyckas. Om man inte gör misstag kan man inte bli bättre, övning ger färdighet och allt vad det heter...

Hoppas på att det kommer en dag då jag är nöjd och inte behöver oroa mig så mycket om allt, som jag gör idag.